Hoppa till innehåll

Inlägg märkta ‘Peter Singer’

II. Verktygslådan: Speciesism

För snart 45 år sedan låg psykologen Richard Ryder i sitt badkar och kopplade av när han plötsligt i sitt huvud formulerade ett begrepp som kommit att bli ett av de mest använda inom djurrättsteorin.

Ryder behövde ett ord som kunde beskriva det faktum att djur stängs ute från vår moraliska gemenskap, utan något bra skäl. Han skriver själv: ”Det var som rasism eller sexism – en fördom baserad på moraliskt irrelevanta skillnader”.

Vad menar han med ”moraliskt irrelevanta skillnader”? Det är egentligen rätt enkelt. Tänk på det utbredda slaveriet som förekom i den amerikanska Södern. De svarta slavarna fick inte tillgång till trygghet, de hade mycket begränsade rättigheter och kunde behandlas som objekt. Den här utestängningen var möjlig för att slavarna hade en annan hudfärg. I ett rasistiskt samhälle är detta resonemang rimligt.

Ryder

Professor Richard Ryder

Eller tänk på den kvinnliga rösträtten. Det var inte speciellt länge sedan kvinnor förnekades politiskt inflytande i Sverige. Skälet var enkelt. De tillhörde ett annat kön än det dominerande könet. Precis som i fallet rasism försökte anhängarna till systemet på olika sätt visa att ”de andra” var så olika dem att de inte borde ha samma rättigheter.

Ras är inget giltigt skäl att tvinga människor att bli slavar. Kön är inget giltigt skäl att inte låta kvinnor rösta. Om vi tittar på vår moraliska gemenskap – alltså vilka individer som vi måste visa moralisk hänsyn – ser de flesta idag inget skäl att stänga ute svarta eller kvinnor. Anhängarna å sin sida har alltid försökt att på de mest påhittiga vis försvara utestängningen.

Idag är det andra djur som fortfarande får stängas ute i kylan. De saknar de mest grundläggande rättigheter; de kan plågas, utnyttjas för vårt nöjes skull, ätas, säljas, köpas … kort sagt, de behandlas som varor. (Notera att det gäller oavsett om djuret är KRAV-uppfött eller inte!)

Det var filosofiprofessorn Peter Singer som i sin bok Animal Liberation (på svenska, Djurens frigörelse) populariserade begreppet speciesism. Han skrev i det första kapitlet med titeln  ”Alla djur är jämlika”: ”Speciesism – ordet är inte tilltalande men jag kan inte tänka mig något bättre – är en fördom eller attityd av partiskhet till förmån för intressen hos medlemmar av den egna arten på bekostnad av de som tillhör andra arter”. En lång och lite krånglig mening, men den sammanfattar rätt bra vad vi talar om.

Mary Midgley, brittisk professor i moralfilosofi, beskrev begreppet i Animals and why they matter (1983) som intressant: ”Isolated writers had said these things before, but this is the first large-scale attempt to extend liberal concepts to the borders of sentience”.

midgley

Professor Mary Midgley

Vad har vi för skäl att stänga ute andra djur från vår moraliska gemenskap? Precis som när det gäller slaveri och sexism bygger försvaren på att man vill visa att ”de andra” är annorlunda på något vis.

Den brittiska filosofiprofessorn Mark Rowlands skiljer på kategoriskillnader (arttillhörighet, genetisk profil…) och särartsskillnader (intelligens, språk …). Det är därför vanligt att djurrättsförespråkare försöker visa att de båda typerna av skillnader inte håller måttet för att stänga ute andra djur. Skillnaderna är moraliskt irrelevanta.

I det här sammanhanget kan vi komma ihåg Gary Franciones ”moraliska schizofreni”. För att motivera maktordningen ”Människa – andra djur”, lindar speciesisterna in sig i de mest förvirrade och inkonsekventa argument.