Hoppa till innehåll

Inlägg märkta ‘Bli vegan’

Goda nyheter!

American College of Cardiology, en organisation med runt 40 000 medlemmar som arbetar med prevention och behandling av hjärt- och kärlsjukdomar, får snart en ny ordförande, Kim Williams. Han är sedan många år tillbaka vegan och berättar här varför han rekommenderar det till patienter.

10500458_10154576746965314_3656204553192150704_n

Eat Like You Care: An Examination of the Morality of Eating Animals

Gary Francione har tillsammans med Anna Charlton (också professor på Rutgers University School of Law) nyligen släppt en mycket intressant bok.

Bokens första del är en introduktion i djurrätt. Om du läst Franciones tidigare böcker, känner du igen argumentationen. Tydlig, konsekvent och, enligt vår mening, mycket övertygande.

Eat Like You Care

Fokus är här det av Francione myntade begreppet moralisk schizofreni. Francione och Charlton pekar på den enorma moraliska förvirring som vi kan se i samhället där de flesta motsätter sig att vi utsätter (andra) djur för onödigt lidande, men enligt all rimlig tolkning gör det ständigt och vanemässigt.

För utsätter vi inte djur för onödigt lidande och död när de lider och dör för vår smaks skull, för vår bekvämlighets skull eller för vår underhållnings skull? Förlorar inte begreppet onödigt lidande sin innebörd om vi använder begreppet på det här sättet?

Resten av boken är sedan uppbyggd kring vanliga frågor som jag tror alla veganer (och vegetarianer) känner igen. Här finns de vanligaste ursäkterna för att fortsätta äta djur – brist på näringsämnen, att kött är naturligt, om växter och smärta,  om djur känner smärta som vi, ”vad skulle hända med djuren om vi inte åt dem?”, Hitlers påstådda vegetarianism, att vara för gammal för att ändra kost, att det räcker med att äta mer djurvänligt, osv., osv.

Boken är inte speciellt svår att läsa. Jag misstänker att författarna haft för avsikt att skriva en bok för alla intresserade, även de som precis vaknat upp för hur andra djur behandlas. Om man får blodad tand (om uttrycket tillåts 😉 ) eller vill läsa hans mest grundläggande bok, finns även Franciones utmärkta Introduktion to Animal Rights.

Eat Like You Care finns än så länge bara på Amazon, som nedladdningsbar bok, här.

I. Verktygslådan: Moralisk schizofreni

När du intresserat dig ett tag för djurrätt märker du snart att vissa begrepp återkommer. Vi har begrepp som speciesism, karnism, inneboende värde och många, många andra.

De låter ofta betydligt krångligare än vad de är. Vi har också ord som låter rätt enkla, men som inte alltid är oproblematiska. Ta till exempel ”rättigheter”. De flesta har förmodligen någon slags uppfattning om vad det betyder, men när vi tittar närmare på vad det betyder upptäcker vi att det finns olika slags rättigheter – och vissa kan komma i konflikt. Vi ska plocka fram rättigheterna ur verktygslådan i ett kommande inlägg!

I en serie artiklar kommer vi att, så enkelt som möjligt, förklara ett urval begrepp som vi tycker är användbara – dels för att dessa begrepp hjälper oss själva att förstå människans (trasiga) relation till andra djur, dels för att vi tydligare vill kunna visa andra vad som brister i samhället idag.

Begreppen är viktiga för de beskriver något viktigt. De finns inte för att krångla till det för oss, utan för att vi enklare ska kunna förstå.

Moralisk schizofreni

Begreppet ”Moralisk schizofreni” myntades av den amerikanske juridikprofessorn Gary Francione som ville visa att något i den dominerande moraluppfattningen var fel. Riktigt fel.

I hans Introduction to Animal Rights och i den senare Animals as Persons beskriver han hur ytterst få faktiskt anser att vi kan skada eller döda djur i onödan. De flesta av oss tycker tvärtom att också djur har intressen som är moraliskt viktiga. De är medvetna om att djur är kännande; att vi bör behandla dem med respekt. Ändå fortsätter en stor del av mänskligheten, av helt triviala skäl orsaka djur smärta, lidande och död.

Francione

Gary Francione tillsammans med sina två adopterade hundar.

De gör det för njutningens skull (som när man äter ett stycke kött), för underhållningens skull (som när man går på djurcirkus eller satsar på trav) och för bekvämlighetens skull (för att det kanske är enklare att fortsätta använda sig av produkter från djur).

Få, menar Francione, kan säga att det handlar om ett nödvändigt lidande eller dödande. Här kolliderar en moralisk uppfattning kraftigt med hur man faktiskt resonerar och handlar.

Francione talar naturligtvis inte om en schizofreni i någon klinisk mening, men om hur vår moral är förvirrad. Den är inkonsekvent, osammanhängande och fylld av villfarelser.

Se på moralisk schizofreni som en dimma, som en väv av dåligt sammanhängande argument. Trådarna i denna väv kan ofta vara tradition, ekonomiska intressen, om förnekelse eller helt enkelt bristande kunskaper.

Egentligen är det ju mycket enkelt: De allra flesta behöver inte äta kött, bära päls eller ens skinn från andra djur.

Påskpresent!

Påsken närmar sig och Grymt sa grisen vill gärna bjuda sina vänner på något fint. Lugn, det blir inget gelatingodis eller befjädrade kycklingprydnader. Nej, det blir påskfilm! Inte vilket som helst, utan ett av de absolut bästa!

Youtube-videon visar en debatt om djurförsök där professor Gary Francione, i sitt esse, verkligen visar varför han är en av de skarpaste djurrättsförespråkarna.

Videon, som är ungefär en timme och en kvart, handlar egentligen om hela djurrättsfrågan. Om du har kort om tid, hoppa fram ca en halvtimme och njut av Franciones anförande. Efter det får kombattanterna ställa frågor till varandra – lika underhållande som intressant!

Ny djurskyddslag?

Nej, det ser mörkt ut. I utredarens förslag fanns några förslag på förbättringar som skulle göra livet mer drägligt för en större mängd djur. Exempelvis föreslogs att det skulle bli förbjudet att binda upp djur under längre tider vilket ju skulle betyda mycket för ungefär hälften av Sveriges mjölkkor som står bundna större delen av året. Ett förbud mot att överge djur (som katter) hade också betytt mycket.

En inledande del av lagförslaget var riktigt spännande. I första paragrafen (formuleras på s. 399) finns en mycket spännande formulering som ger djur ett egenvärde. Djur skulle alltså erkännas ha ett värde i sig själva, oberoende av vilket ekonomiskt värde de har. För de flesta som läser det här självklart, men i det här sammanhanget lite av en sensation.

Vad formuleringen i praktiken skulle innebära är en annan fråga. Förmodligen hade det blivit en papperstiger. Det är mycket oklart vad ett s.k. inneboende värde skulle innebära i Sverige. För mig innebär det självklart ett totalt förbud mot all exploatering av djur, men samma tolkning görs knappast av alla. Djurskyddsutredningen tänkte sig nog att djurens ”egenvärde” skulle bära samma innebörd som i Norge (där Stortinget redan bifallit begreppet) där det syftar på att man ska ta hänsyn till djurens naturliga behov. Ändå – förslaget fick mig och många andra inom djurrättsrörelsen att lyfta ögonbrynen!

När nu landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) – inte precis känd för att äga något större intresse för djur som kännande individer – nästa vecka lägger fram sin regeringsproposition blir jag inte särskilt förvånad. Kvar bland förslagen tycks, enligt Djurens rätt, bara finnas ett förslag  som förbjuder sexuella övergrepp mot djur. En lika viktig som ack så okontroversiell lag. För vem fan vill försvara tidelag?…  Det är gåtfullt varför det dröjt så länge bara.

När däremot ekonomiska intressen ställs mot djurskydd, då är det en annan sak. Regeringen bekräftar åter igen att förändringar inom djurskyddsparadigmet bara sker när dessa förändringar inte utmanar näringen. Så länge djur är produkter, varor och ting som vi kan köpa och sälja, kommer inga större framsteg göras.

Brev till Doktor Hjälplös

Jag tror du har fel. Jag tror att du enbart gör saken svårare än den är. Du förstår, avarterna är bara spektakulära uttryck som förmår tränga genom alla de filter som du och samhället satt upp för att inte se.

Avarterna (liksom filtren i sig själva) är bara symtom på ett system som är sjukt i grunden. De långa djurtransporterna, broilerkycklingarna, pälsuppfödningen, de misskötta grisarna … Allt det där är bara sjuka utskott på en sjuk kropp.

Vårt samhälle har alltför länge varit uppbyggt kring ett maskineri av hårda värden med maktutövandet som drivmedel. Vi ser det mellan människor, mellan människor och natur och mellan människor och andra djur. Sexism, rasism, speciesism, ja alla intoleransens och chauvinismens former – de har alla krupit upp ur samma stinkande träsk.

Det är hög tid att tänka annorlunda. Det har alltid funnits ett slaveri där somliga av slavarna behandlas bättre än de som har det sämst, men också det är ett slaveri som förvandlar kännande liv till ting. Det har alltid funnits de som, utan att utmana institutionen, tyckt synd om slavarna, som känt en skyldighet att skänka tröst eller lindring. Också de välvilliga är en del av ett förtryckarsystem.

”Ja, Doktor Hjälplös är feg, så han läker ett symptom, för själva sjukdomen, den vill han inte bota.”

När Björn Afzelius skrev Doktor Hjälplös 1976 tänkte han på de djupa sociala ojämlikheterna. Jag slås av hur väl orden i hans refräng passar in också i det här sammanhanget. Ty när man inga ideal vågar härbärgera återstår bara att putsa fasaden.

Djurrättsrörelsen syftar till det totala avskaffandet av förtryck. Det innebär att bilden av djur som ting, som varor, måste avskaffas. Djur har rätt att bli skyddade från utnyttjande, våld och död. Vi måste förstå att det icke nödvändiga utnyttjandet av djur tillhör omoralens mest unkna domäner.

KRAV-köttet ger dig som ser djur som ting eller varor ett alibi för att upprätthålla förtrycket. KRAV-kött är inget annat än ett varningsmärke för det ger dig ett fullständigt oförtjänt gott samvete. Du vill väl, men välviljan leder dig fel. KRAV-köttet bygger fortfarande på den gamla vanföreställningen att andra djur är varor. Det hela är förrädiskt för det talar till det dåliga samvetet.

Jag skulle vilja att du läste KRAVs regler för djurhållning. Där är fortfarande en kyckling, en ko och en gris en blivande köttbit på din tallrik. Där är fortfarande djuren varor du kan köpa och sälja. Där talas fortfarande om ”besättningar” och om undantagsregler, där talas om djurs avelsvärde och om märkning av boskap. Där får kalven skiljas från sin mor för att sedan säljas eller dödas. De djur som bestämts som avelsdjur har fått sin livsuppgift till dels – att föda nya varor som vi kan utnyttja. Följaktligen tvångsbefruktas (våldtas?) honorna systematiskt medan hannarnas levnadsberättigande upphör den dagen de inte kan fullgöra sin uppgift. De finns där i djuruppfödningen för att du vill äta dem, äta deras ungar, dricka deras ungars mjölk, bära deras skinn eller päls.

Min vän, du har gått vilse i förtryckets retorik. Du säger att du äter en lycklig gris, en gris som haft det bättre, men du förstår inte vad du säger. Du vet inte ens vem grisen var.

Det finns forskare som kan få miljoner för att forska om genetiska faktorer som styr stress. En professor förklarade nyligen för Östgöta Correspondenten:

”Vår genetiska forskning syftar till att förstå djurens välfärd utifrån deras eget perspektiv. Där kan vi observera de valmöjligheter vi presenterar och se vilket djuret föredrar.”

Här ser vi en tydlig formulering av det synsätt som dominerat djurskyddstanken sedan ett par hundra år tillbaka. Det säger sig sätta djurens välfärd i centrum, men gör det ur ett speciesistiskt perspektiv som redan gjort djuren till våra undersåtar och slavar. Som djurrättsförespråkaren Gary Francione förklarar är det inte själva utnyttjandet av djur som betraktas som problem, utan hur vi behandlar djur som blivit fokus.

Den första meningen rymmer också en önskan om att förstå djurens perspektiv. Det är förstås en lika ovanlig som bedårande fin tanke så länge den lyckas vara frikopplad ett sjukt system. Det är den dock inte länge. Redan nästa mening talar nämligen maktutövningens språk.

Vi presenterar valmöjligheterna – djuren får välja – alla nöjda … Det är den klassiska välfärdsmyten i ett nötskal. Moralen reduceras till en smutsig avgjutning från en form som för länge sedan borde ha krossats. Systemets mekanik är osviklig: Djuren är varor och varor är till för att konsumeras. Allt som hotar mekaniken såsom samvete och moral måste bearbetas. Det bästa vi kan hoppas på är kompromisser, men ytterst sällan drar ekonomiska intressen det kortaste strået.

Det finns bara en väg. För dig, för mig och för vår rörelse handlar det om vägen mot det totala upphävandet av förtryck. Vi måste inse att vi faktiskt kan bota sjukdomen.

 

Vad är det vi äter egentligen?

Vad är det vi äter egentligen frågar de på dagens Aktuellt apropå köttkonsumtionen. Inslaget handlar (förstås) om kvaliteten på maten.

Svaret är emellertid betydligt enklare än redaktionen på SVT kan tänka sig. De hade bara behövt konsultera Cirkus Miramar: