Hoppa till innehåll

III. Verktygslådan: Ett basargument

Vi har kommit fram till tredje delen i vår serie Verktygslådan som utforskar djurrättsetiken och dess viktigaste idéer och begrepp.

Det finns ett stort antal filosofiska teorier som försöker argumentera för att också djur har intressen som vi människor bör ta hänsyn till. Teorierna kan se mycket olika ut, men inte sällan delar de en kärna, en grundläggande etisk argumentation.

Filosofiprofessorn Mark Rowlands har gjort ett i mitt tycke mycket gott försök att skissa upp en bild av ett basargument som förmodligen det stora flertalet djurrättsförespråkare skulle skriva under idag.

Mark_Rowlands

Professor Mark Rowlands

Jag har valt att nära på ordagrant översätta Rowlands egen text som du kan finna på hans blogg. Han inleder med att tydligt punkta upp tre premisser (påståenden) och en slutsats för att sedan utveckla dem.

  1. Enskilda människor innehar ett antal moraliska rättigheter (entitlements), av vilka grundläggande är rätten till att deras intressen tas i beaktande.
  2. Det kan inte finnas en skillnad i de moraliska rättigheterna som två individer innehar utan att det finns andra relevanta skillnader mellan dem.
  3. Det finns ingen relevant skillnad mellan enskilda människor och – åtminstone en del [beroende på teori] – enskilda djur, som kan diskvalificera de senare från den grundläggande rättigheten att få sina intressen tagna i beaktande.
  4. Därför har [åtminstone] en del enskilda djur rätt att få sina intressen tagna i beaktande.

Idén att någons intressen tas i beaktning är inte helt klar, men brukar vanligtvis innebära (a) att ett allmänt uteslutande av djurs intressen förhindras, och (b) att andra djurs vitala intressen övertrumfar människors icke-vitala intressen.

Det andra påståendet (b) kan ses som en konsekvens av det första: Idén att få sina intressen vägda, kan inte få en rimlig betydelse om deras intressen blir rutinmässigt övertrumfade av andra individers (människors) icke-vitala intressen.

Argumentet är giltigt. De första premisserna 1) och 2) är tämligen okontroversiella. Den kontroversiella premissen är förstås 3).

8641235b-83b0-4475-ba6c-87ea80b33fda

Grisars vitala intressen blir ständigt övertrumfade av människors icke-vitala intressen. Finns här relevanta skillnader som rättfärdigar deras status?

Förslagen på egenskaper som skulle kunna vara moraliskt relevanta skillnader är antingen kategoriska och ägs av alla människor eller karakteristiska i meningen att de ägs av de flesta, men inte alla, människor. Försvaret av premiss 3) blir med andra ord disjunktivt. [Som djurrättsförespråkare vill du förstås visa att de påstådda skillnaderna är oviktiga].

De kategoriska egenskaperna är vanligtvis biologiska: artmedlemskap, genetisk profil, etc. Kategoriska egenskaper av det här slaget brukar emellertid snabbt avvisas i andra sammanhang. Argumentet att män äger fler rättigheter än kvinnor på grund av exempelvis deras biologiska uppbyggnad, skulle få acceptera. Av denna anledning brukar de som följer det moraliska basargumentet hävda att kategoriska skillnader mellan människor och (andra) djur inte är moraliskt relevanta skillnader. Det är inte egenskapen att vara människa som är direkt relevant för en individs moraliska ställning. Det är snarare vad som typiskt eller karakteristiskt följer av att vara människa.

Om det här stämmer, återstår de karakteristiska egenskaperna. Idén att dessa kan vara moraliskt relevanta angrips typiskt med det som kommit att kallas ”The Argument from Marginal Cases” [en rätt olycklig benämning med tanke på att det ryms mycket stora grupper människor under den, men det är en annan historia som vi får återkomma till!].

Anta till exempel att någon argumenterade för att hänsyn inte behöver tas för (andra) djurs intressen på grund av att de inte var lika intelligenta som människor. ”The Argument from Marginal Cases” svarar med att visa på att även om det kan vara sant om de flesta människor, gäller det inte för alla (bebisar, småbarn, de som har mer eller mindre allvarliga hjärnskador eller långt gångna degenerativa hjärntillstånd, etc.). Vad ska vi säga om dessa människor? Tar vi inte hänsyn till deras intressen? Äter vi dem?, Experimenterar vi på dem?, Jagar vi dem?, Gör dem till skor? Om vi anser att svaret på dessa frågor är, eller bör vara, ”nej”, betyder det att vi inte kan betrakta intelligens som det avgörande för att bestämma om deras intressen räknas. Samma argument går att applicera på alla de andra skillnaderna i karakteristika mellan människor och [andra] djur (språkförmåga, etc.).

Så, om det här argumentet fungerar, är de kategoriska skillnaderna moraliskt irrelevanta medan de karakteristiska skillnaderna faller offer för ”The Argument from Marginal Cases” och kommer därmed också att vara irrelevanta.

En kommentar. Kommentera

Trackbacks & Pingbacks

  1. Djurrätt och feminism |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: