Hoppa till innehåll

II. Verktygslådan: Speciesism

Rödräv

För snart 45 år sedan låg psykologen Richard Ryder i sitt badkar och kopplade av när han plötsligt i sitt huvud formulerade ett begrepp som kommit att bli ett av de mest använda inom djurrättsteorin.

Ryder behövde ett ord som kunde beskriva det faktum att djur stängs ute från vår moraliska gemenskap, utan något bra skäl. Han skriver själv: ”Det var som rasism eller sexism – en fördom baserad på moraliskt irrelevanta skillnader”.

Vad menar han med ”moraliskt irrelevanta skillnader”? Det är egentligen rätt enkelt. Tänk på det utbredda slaveriet som förekom i den amerikanska Södern. De svarta slavarna fick inte tillgång till trygghet, de hade mycket begränsade rättigheter och kunde behandlas som objekt. Den här utestängningen var möjlig för att slavarna hade en annan hudfärg. I ett rasistiskt samhälle är detta resonemang rimligt.

Ryder

Professor Richard Ryder

Eller tänk på den kvinnliga rösträtten. Det var inte speciellt länge sedan kvinnor förnekades politiskt inflytande i Sverige. Skälet var enkelt. De tillhörde ett annat kön än det dominerande könet. Precis som i fallet rasism försökte anhängarna till systemet på olika sätt visa att ”de andra” var så olika dem att de inte borde ha samma rättigheter.

Ras är inget giltigt skäl att tvinga människor att bli slavar. Kön är inget giltigt skäl att inte låta kvinnor rösta. Om vi tittar på vår moraliska gemenskap – alltså vilka individer som vi måste visa moralisk hänsyn – ser de flesta idag inget skäl att stänga ute svarta eller kvinnor. Anhängarna å sin sida har alltid försökt att på de mest påhittiga vis försvara utestängningen.

Idag är det andra djur som fortfarande får stängas ute i kylan. De saknar de mest grundläggande rättigheter; de kan plågas, utnyttjas för vårt nöjes skull, ätas, säljas, köpas … kort sagt, de behandlas som varor. (Notera att det gäller oavsett om djuret är KRAV-uppfött eller inte!)

Det var filosofiprofessorn Peter Singer som i sin bok Animal Liberation (på svenska, Djurens frigörelse) populariserade begreppet speciesism. Han skrev i det första kapitlet med titeln  ”Alla djur är jämlika”: ”Speciesism – ordet är inte tilltalande men jag kan inte tänka mig något bättre – är en fördom eller attityd av partiskhet till förmån för intressen hos medlemmar av den egna arten på bekostnad av de som tillhör andra arter”. En lång och lite krånglig mening, men den sammanfattar rätt bra vad vi talar om.

Mary Midgley, brittisk professor i moralfilosofi, beskrev begreppet i Animals and why they matter (1983) som intressant: ”Isolated writers had said these things before, but this is the first large-scale attempt to extend liberal concepts to the borders of sentience”.

midgley

Professor Mary Midgley

Vad har vi för skäl att stänga ute andra djur från vår moraliska gemenskap? Precis som när det gäller slaveri och sexism bygger försvaren på att man vill visa att ”de andra” är annorlunda på något vis.

Den brittiska filosofiprofessorn Mark Rowlands skiljer på kategoriskillnader (arttillhörighet, genetisk profil…) och särartsskillnader (intelligens, språk …). Det är därför vanligt att djurrättsförespråkare försöker visa att de båda typerna av skillnader inte håller måttet för att stänga ute andra djur. Skillnaderna är moraliskt irrelevanta.

I det här sammanhanget kan vi komma ihåg Gary Franciones ”moraliska schizofreni”. För att motivera maktordningen ”Människa – andra djur”, lindar speciesisterna in sig i de mest förvirrade och inkonsekventa argument.

6 kommentarer Kommentera
  1. Johanna #

    Jag är jätte intresserad av vegan-tänket, så inte alls en motståndare. Men detta får mig att tänka på våra husdjur, som hund och katt.. Hur tänker veganer där? I mångt och mycket är ju djuren i fångenskap (mer eller mindre), utnyttjas av människor (vi vill ha djur för vår egen skull) och hindras från naturliga beteenden (typ springa ut i gatan när de känner för det). Tycker veganer samma sak här som med boskapsdjur? Om inte, vad är skillnaden?

    4 maj, 2013
    • Hej Johanna och tack för din fråga. Den är intressant bland annat för att den sätter fingret på hur vi ser på icke-mänskliga djur.

      Först vill jag säga att det inte finns någon homogen grupp ”veganer” som har en uppsättning regler som gäller alla. Om du frågar olika personer som valt att bli veganer, kommer du förmodligen få rätt olika svar. Här kan jag alltså bara ge dig mina tankar om husdjur.

      Du kommer dessutom märka att jag undviker att ge ett ja- eller nejsvar. Anledningen är att jag inte vet varför du tycker att det är ett problem att äta eller utnyttja djur. Enligt min mening är det viktigt att du själv får komma fram till ett svar som känns rimligt från dina utgångspunkter.

      Så här ser jag på det hela. Exploateringen av djur är fel för att man gör djur till objekt och produkter. Det lidande och den smärta och död vi utsätter icke-mänskliga djur för är onödigt. Det räcker inte att tala om att djuren ska få det bättre, om humana slaktmetoder eller om frigående höns. De existerar, säljs och köps, konsumeras för att de är just varor. Så länge djuren är våra produkter kan vi inte göra några rimliga avväganden mellan deras intressen och våra (jämför exempelvis slaveriet!).

      Det sätt vi betraktar och behandlar husdjur på är på många vis motsatt hur vi betraktar och behandlar djur inom animalieproduktionen. Vi ger dem namn, vi älskar dem, smeker dem, ja vi gör dem i princip till familjemedlemmar. Att äta dem eller döda dem för köttets skulle skulle inte falla de flesta hussar och mattar in. De hund- och kattägare jag känner tycks visa ett genuint engagemang för sina icke-mänskliga familjemedlemmar.

      Samtidigt tror jag att du har rätt i dina iakttagelser när det gäller det naturliga beteendet, att djur dessutom är fullständigt utlämnade och beroende av vår mänskliga välvilja. Vill det sig illa hamnar exempelvis hunden hos en person som missköter honom/henne eller kanske någon tok som klär ut hunden i märkliga kläder och använder honom/henne som någon slags accessoar. Kanske blir han/hon en slags manlighetssymbol … Det här är ju objektifiering också!

      Kan man bygga upp nära band mellan människor och andra djur som inte bygger på utnyttjande? Jag tror det, men det är ett problem att djuret är fullständigt utlämnat till vem eller vilka som är ägare. Ordet ”ägare” är förstås i sig själv problematiskt. Det är en beteckning med obehagliga konnotationer. Vi skulle knappast tala om ägare till barn.

      Djurrättsförespråkaren Gary Francione är kritisk mot att ha husdjur (bland annat för den ojämna styrkebalansen och godtyckligheten var djuret hamnar), men uppmanar samtidigt oss att adoptera icke-önskade djur. Det finns många som söker ett hem och som annars skulle dödas. De är ju för övrigt ofta exempel på objektifiering och ett bristande ansvar från sina tidigare ägare. Själv skulle jag tycka att det kändes bättre att hjälpa en utsatt individ framför att främja husdjursuppfödning.

      Jag tror att det här kan vara några viktiga aspekter. /Kim

      5 maj, 2013
    • Hej Johanna,
      Jag köpte en hund strax efter det jag slutat köpa och äta djurprodukter (i höstas), och även innan det tänkte jag på att det var etiskt fel att splittra mor och barn. Men när jag gjorde valet trodde jag att jag gjorde rätt (kommer inte ihåg hur jag rättfärdigade det). Letade efter att adoptera en hund, men fann vid det tillfället ingen (letade på fel ställe). Efter det har jag omvärderat min tidigare syn och är nu emot uppfödning p.g.a. följande anledningar. Jag och min fru adopterar, räddar och hjälper gärna mer djur från djurhem (bl.a. har vi adopterat en hund nyligen), men vi kommer inte mer stödja uppfödare. Att rädda djur från djurhem, och ta hand om de domesticerade djur som far illa är vårt ansvar. Vi har själva skapat probelemet med domesticering.

      Så här tänker jag:
      Alla djur har ett moraliskt värde, en rätt att bli behandlade som individer och inte som egendom eller resurs, en rätt att inte bli använda och att inte bli utnyttjade, en rätt att få leva hela sitt syfte och inte få sitt liv fråntagna från sig. Alla djur har en rätt att leva i frihet och inte bli kontrollerade av någon, att inte vara instängda, och inte vara tvungen att leva på någon annans premisser, att inte vara någon annans slav – oavsett hur bra han/hon behandlas.

      Men när vi avlar fram djur till tamdjur och sedan håller dem fångna under våra begränsningar, och de blir helt beroende av oss och vår kontroll, så tar vi denna rätt ifrån dem. De blir beroende av oss, deras liv blir helt och hållet styrt av oss, och de får inte leva i sann frihet och får till stor grad inte bestämma över sina liv. Det sker en kompromiss med deras rätt som individer, med deras frihet och med deras eget självbestämmande. Oavsett hur goda liv vi ger dem, så är det inte rätt att föda upp en individ till ett liv där vi kontrollerar dem. Oavsett om vi ser de som individer, och inte som ”egendom”, så förändrar det inte faktum att vi kontrollerar dem och deras liv. Om man gjorde så med människor, skullle man med rätta erkänna att det är slaveri. Det är ingen skillnad med djur.

      I djurindustrin (inklusive husdjursindustrin), så väljer många människor att splittra den så värdefulla relationen mamma-barn. Ett djur som är en individ har självklart rätt att leva med sin familj, på samma sätt som en människo-mor har en rätt att leva med sitt barn. Ingen har rätt att behandla människor som egendom/resurs och separera far/mor och barn från varandra. Men djur behandlas och har en status som egendom/resurs i djurindustrin och brott mot deras grundläggande rättigheter sker ständigt.

      Vi ska jobba mot en vegansk värld där vi människor och de andra djuren kan mötas i naturen som individer. Där alla djur är individer, och där man inte dödar, använder och förslavar djur. Det enda rätta är att bli vegan- det är den enda livsstil som erkänner djur som de individer dem är. Läs mer på hemsidan http://www.vegankit.com

      Detta är en värld där vi människor och de andra djuren kan mötas i naturen som individer. Djuren kan komma till oss om de så vill och vi kan mötas och utveckla relationer, där ingen är beroende av den andre, och där alla är fria och självständiga individer.
      Mer problem med domesticering finns beskrivet här: http://www.abolitionistapproach.com/animal-rights-and-domesticated-nonhumans/#.UWqDZMr3LS8 och här:
      http://www.onegreenplanet.org/animalsandnature/what-are-the-roots-of-freedom-and-slavery/ [som är skriven av Will Tuttle, som även har skrivit den fantastiska boken World Peace Diet (www.worldpeacediet.org) ].

      15 maj, 2013
  2. Johanna #

    Tack för svar! Jag känner att jag är med på noterna när det kommer till boskapsdjur, men sällskapsdjur (främst hundar eftersom jag är en stor hundmänniska) har alltid givit mig känslor av dubbelmoral och på nåt sätt varit väldigt komplex. Samtidigt som jag förstår att adoptera är något att föredra så vet jag som van hundägare hur svårt det är med dessa hundar, och det är långt ifrån alla som har den kunskap/tid/engagemang för dessa hundar. Med det inte sagt att det inte finns det hundar som är fina där också -visst finns det dem också! Jag tycker alltså adoption är bra, men jag tycker också avel är bra eftersom det har sina fördelar (även om den borde kontrolleras betydligt mycket bättre än den gör idag). Kanske är det så enkelt att sällskapsdjur ges en annan icke objektifiering, individualisering och kärlek som ger djuren ett bättre liv?! Jag ska fundera på det. Det skulle kunna få ordning på mina stridande känslor. Nya funderingar har nu väckts. Jag hoppas ni inte misstycker! Jag undrar vad målet med boskapsindustrin bör vara? Att släppa alla djur och låta dem ströva fritt kan jag inte tänka mig ger dem livskvalitet.

    5 maj, 2013
    • Hej igen! Vi tycker dina frågor är både intressanta och viktiga. Visst är det så att i samma ögonblick som man börjar fundera på en fråga av det här slaget, dyker det snart upp flera nya. Det känner vi igen både från oss själva och andra.

      Din fråga handlar rätt mycket om vad det är att vara vegan. Vad är vi ute efter? Vi vill naturligtvis åstadkomma en förändring i hur människor ser på andra djur. Det handlar om en förändring av både förnuft och hjärta. Precis som exempelvis miljörörelsen och rörelsen för rättvis handel, strävar veganer efter att undvika varor som är oetiska och efterfråga de varor som är etiska.

      Ingen djurrättsförespråkare tror att samhället – alltså alla vi tänkande personer som i de flesta fall vill väl – kommer förändras över en natt. Det är lika otroligt som att samhället skulle bli fritt från giftiga kemikalier eller sitt starka oljeberoende över en natt. Alltså, vi ställer upp ett tydligt mål som bygger på vad vi känner är rättvisa: ”Artförtrycket bör upphöra”. Sedan arbetar för att uppnå det här målet genom information och genom att påverka vårt eget och andras konsumtionsmönster. Det tar tid, men har vi något val? Jag tror inte det om man ska känna sig som en hel människa och inte leva i någon slags förnekelse.

      Om vi över en natt släppte ut alla grisar, kycklingar, kor, och så vidare skulle de flesta förmodligen dö av svält. Anledningen till det är att de är domesticerade och många gånger framavlade av oss människor. Problemet är alltså helt människoskapat. Animalieproduktionen måste därför påverkas genom vår efterfrågan. Lägre grad av efterfrågan – lägre grad av produktion (för djur är inget annat än produkter på en marknad idag – precis som slavarna var för inte så länge sedan). I ett samhälle där djur inte är produkter skulle det för det första inte födas upp nya djur för konsumtion. För det andra skulle vi känna ett ansvar att ta hand om, och skydda, de som fortfarande fanns kvar.

      Idag slaktas sisådär sex (!) grisar i minuten bara i Sverige. De slaktas för att de betraktas som varor av både konsumenter och producenter. De har ett rikt känsloliv, de har sociala mönster som är viktiga för dem och de är förmodligen intelligentare än hundar. Ändå sker övergreppen hela tiden. Som vegan är det självklart att produktionen ska bort. Detsamma gäller produktionen av mejeriprodukter som är minst lika skrämmande.

      För att knyta ihop påsen lite: Vi vill genom information förändra människors förhållande till andra djur. Om det förändras, förändras också förutsättningarna att fortsätta driva oetisk produktion. Det leder på sikt till en bättre värld!

      Förlåt det lite långa svaret, men vi tycker som sagt frågan är intressant.

      6 maj, 2013

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: