Hoppa till innehåll

Brev till Doktor Hjälplös

4091123-homeless-dog

Jag tror du har fel. Jag tror att du enbart gör saken svårare än den är. Du förstår, avarterna är bara spektakulära uttryck som förmår tränga genom alla de filter som du och samhället satt upp för att inte se.

Avarterna (liksom filtren i sig själva) är bara symtom på ett system som är sjukt i grunden. De långa djurtransporterna, broilerkycklingarna, pälsuppfödningen, de misskötta grisarna … Allt det där är bara sjuka utskott på en sjuk kropp.

Vårt samhälle har alltför länge varit uppbyggt kring ett maskineri av hårda värden med maktutövandet som drivmedel. Vi ser det mellan människor, mellan människor och natur och mellan människor och andra djur. Sexism, rasism, speciesism, ja alla intoleransens och chauvinismens former – de har alla krupit upp ur samma stinkande träsk.

Det är hög tid att tänka annorlunda. Det har alltid funnits ett slaveri där somliga av slavarna behandlas bättre än de som har det sämst, men också det är ett slaveri som förvandlar kännande liv till ting. Det har alltid funnits de som, utan att utmana institutionen, tyckt synd om slavarna, som känt en skyldighet att skänka tröst eller lindring. Också de välvilliga är en del av ett förtryckarsystem.

”Ja, Doktor Hjälplös är feg, så han läker ett symptom, för själva sjukdomen, den vill han inte bota.”

När Björn Afzelius skrev Doktor Hjälplös 1976 tänkte han på de djupa sociala ojämlikheterna. Jag slås av hur väl orden i hans refräng passar in också i det här sammanhanget. Ty när man inga ideal vågar härbärgera återstår bara att putsa fasaden.

Djurrättsrörelsen syftar till det totala avskaffandet av förtryck. Det innebär att bilden av djur som ting, som varor, måste avskaffas. Djur har rätt att bli skyddade från utnyttjande, våld och död. Vi måste förstå att det icke nödvändiga utnyttjandet av djur tillhör omoralens mest unkna domäner.

KRAV-köttet ger dig som ser djur som ting eller varor ett alibi för att upprätthålla förtrycket. KRAV-kött är inget annat än ett varningsmärke för det ger dig ett fullständigt oförtjänt gott samvete. Du vill väl, men välviljan leder dig fel. KRAV-köttet bygger fortfarande på den gamla vanföreställningen att andra djur är varor. Det hela är förrädiskt för det talar till det dåliga samvetet.

Jag skulle vilja att du läste KRAVs regler för djurhållning. Där är fortfarande en kyckling, en ko och en gris en blivande köttbit på din tallrik. Där är fortfarande djuren varor du kan köpa och sälja. Där talas fortfarande om ”besättningar” och om undantagsregler, där talas om djurs avelsvärde och om märkning av boskap. Där får kalven skiljas från sin mor för att sedan säljas eller dödas. De djur som bestämts som avelsdjur har fått sin livsuppgift till dels – att föda nya varor som vi kan utnyttja. Följaktligen tvångsbefruktas (våldtas?) honorna systematiskt medan hannarnas levnadsberättigande upphör den dagen de inte kan fullgöra sin uppgift. De finns där i djuruppfödningen för att du vill äta dem, äta deras ungar, dricka deras ungars mjölk, bära deras skinn eller päls.

Min vän, du har gått vilse i förtryckets retorik. Du säger att du äter en lycklig gris, en gris som haft det bättre, men du förstår inte vad du säger. Du vet inte ens vem grisen var.

Det finns forskare som kan få miljoner för att forska om genetiska faktorer som styr stress. En professor förklarade nyligen för Östgöta Correspondenten:

”Vår genetiska forskning syftar till att förstå djurens välfärd utifrån deras eget perspektiv. Där kan vi observera de valmöjligheter vi presenterar och se vilket djuret föredrar.”

Här ser vi en tydlig formulering av det synsätt som dominerat djurskyddstanken sedan ett par hundra år tillbaka. Det säger sig sätta djurens välfärd i centrum, men gör det ur ett speciesistiskt perspektiv som redan gjort djuren till våra undersåtar och slavar. Som djurrättsförespråkaren Gary Francione förklarar är det inte själva utnyttjandet av djur som betraktas som problem, utan hur vi behandlar djur som blivit fokus.

Den första meningen rymmer också en önskan om att förstå djurens perspektiv. Det är förstås en lika ovanlig som bedårande fin tanke så länge den lyckas vara frikopplad ett sjukt system. Det är den dock inte länge. Redan nästa mening talar nämligen maktutövningens språk.

Vi presenterar valmöjligheterna – djuren får välja – alla nöjda … Det är den klassiska välfärdsmyten i ett nötskal. Moralen reduceras till en smutsig avgjutning från en form som för länge sedan borde ha krossats. Systemets mekanik är osviklig: Djuren är varor och varor är till för att konsumeras. Allt som hotar mekaniken såsom samvete och moral måste bearbetas. Det bästa vi kan hoppas på är kompromisser, men ytterst sällan drar ekonomiska intressen det kortaste strået.

Det finns bara en väg. För dig, för mig och för vår rörelse handlar det om vägen mot det totala upphävandet av förtryck. Vi måste inse att vi faktiskt kan bota sjukdomen.

 

2 kommentarer Kommentera
  1. Anton #

    Underbart skrivet! Jag tar gärna diskussionen om att vara vegan och respekterar andras val att använda animaliska produkter. Men när någon rättfärdigar det med något annat än lathet känner jag mest för att lägga mig ner på golvet och gråta…

    4 mars, 2013
    • Absolut, visst finns det många dåliga undanflykter. När det kommer till kritan är ju skälen till att orsaka så mycket smärta, lidande och död i 99% av fallen bara trams.

      Jag bara önskar att fler liksom du inte var rädda att ta diskussionen om veganism. Alltför många är rädda för att trampa andra, inte minst inom djurrättsrörelsen, på tårna.

      Det borde inte vara så eftersom veganism ju handlar om respekt och kärlek.

      4 mars, 2013

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: