Hoppa till innehåll

Hur jag blev vegan, del III

new-life

”Hur fungerar man som vegan tillsammans med människor som inte är veganer?”

Jag har tidigare försökt besvara min väns frågor om hur jag bestämde mig för att bli vegan och hur jag hanterade faktumet att jag behövde ge upp saker för att bli det. Den sista frågan hon ställde var hur man som vegan fungerar i situationer med människor som inte är veganer till exempel familj, vänner och arbetskamrater.

För mig och jag misstänker för de flesta är detta det svåraste med att bli vegan. Hur kommer mina närmaste att reagera? Kommer mina vänner tycka att jag är besvärlig. Blir det svårt att gå på restaurang? Hur gör jag när jag blir bortbjuden, kommer jag överhuvudtaget att bli bortbjuden och kan jag då förvänta mig att jag kommer att få vegansk mat?

Det fanns också en annan fundering hos mig. Den handlade om min rättighet att vara vegan. Har jag rätt att bryta normen? Passar jag in i veganrörelsen. Det finns så många föreställningar om vad en vegan är och till en början ville jag både passa in och inte passa in i bilden av den stereotypa veganen. Dessa tankar försvann dock ganska snabbt eftersom jag tyckte att mitt beslut att bli vegan kändes så rätt. Varför skulle inte jag få äta veganskt när nästan alla andra tar sig rätten att äta kött? Jag har vänt på perspektiven. Det viktigaste är mitt val att vara vegan, att leva för att inte delta i förtryck mot andra levande varelser. Så länge jag kan stå för det beslutet behöver jag inte ta hänsyn till några andra föreställningar om vad en vegan är.

Jag har nästan inte upplevt några problem alls med att vara vegan och samtidigt leva ett normalt socialt liv. Jag har aldrig några problem med att gå på restaurang. Det går nästan alltid att få något veganskt och man lär sig snabbt vilka restauranger som funkar bättre än andra och då kan man föreslå dem för sina vänner. Vid något enstaka tillfälle har jag kommit till en restaurang där det verkligen inte fanns något för mig att äta men då gick vi bara till en annan istället.

Jag tror det både hos släkt och vänner till en början fanns en osäkerhet som gjorde att det ibland kunde kännas lite besvärande att bli bortbjuden. För det mesta handlar det nog om att de som icke-veganer inte har koll på vad en vegan äter eller hur man lagar veganmat. Jag brukar ibland lösa det genom att ta med mig mat som jag kan laga eller lägga till till det som de andra äter. Jag har också många gånger blivit glatt överraskad och känt en stor uppskattning när de jag varit bortbjuden till ansträngt sig för att göra vegansk mat och dessutom sagt att de tyckt att det varit roligt att testa en ny sorts matlagning.

Den första tveksamheten brukar nästan alltid bytas till nyfikenhet när människor upptäcker att man kan laga nästan alla maträtter på ett veganskt vis och att det finns en värld av nya ingredienser och produkter som de aldrig hade upptäckt om de inte hade fått testa att laga veganskt.

Visst känner jag fortfarande att de kan vara jobbigt att vara den som sticker ut och jag kan ofta känna mig besvärlig. Jag vet att alla inte förstår mitt beslut att vara vegan eller anser att jag borde vara det. Men jag är säker på att mitt val är rätt och jag vet att jag med mitt sätt att leva kan påverka och väcka tankar hos andra. De flesta i min omgivning har bemött mitt val att bli vegan med ett positivt synsätt och jag känner ofta en stor tacksamhet över den respekt som de visar för mitt beslut.

Hur jag blev vegan del I

Hur jag blev vegan del II

Inga kommentarer än så länge

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: