Hoppa till innehåll

Hur jag blev vegan, del I

change

”Hur bestämde du dig för att bli vegan?”

En vän från norr var nyligen på besök. Hon är själv köttätare men funderade under sin vistelse i Linköping en del på hur man blir vegetarian och vegan. Hon tyckte att jag skulle skriva något om hur jag bestämde mig för att bli vegan. Hur jag tog steget och varför? Hur gör man när man funderar på att bli vegetarian eller vegan men inte kan släppa tanken på allt man måste ge upp? Hon ville också att jag skulle skriva om hur man gör rent socialt. Hur fungerar det med vänner och familj och restaurangbesök och allt sådant när man skaffar sig en ny livsstil eller bara väljer att äta på ett annat sätt?

I tre inlägg ska jag därför försöka besvara hennes frågor och jag börjar från början: Hur och varför tog jag steget?

Visst är det en livsstil att vara vegan. Men när jag valde att sluta konsumera animaliska produkter var det just bara det jag gjorde. Jag ändrade inte klädstil, jag bytte inte vänner, jag blev inget hälsofreak, jag blev ingen superaktivist. Jag var mitt vanliga jag och jag är mitt vanliga jag. Samtidigt skulle det inte vara hela sanningen att säga att jag inte har förändrats av mitt val att bli vegan. Jag har hittat nya sätt att klä mig, fått nya lite nyttigare matvanor. Även om min chipskonsumtion ökat drastiskt… Jag har fått nya vänner men behållit de gamla och jag har fått ett större intresse av att förklara och berätta om varför jag är vegan och varför jag tycker att det är det bästa sättet att leva på.

För mig var beslutet att bli vegan både oväntat och självklart. Jag hade tidigare bott tillsammans med en vegan under en längre period. Så här i efterhand tycker jag själv att det är konstigt att jag inte tog det där steget då. Att jag trots att vi lagade veganskt fortsatte att köpa ost och mjölkprodukter som komplement. Samtidigt vet jag också så här i efterhand att jag inte var riktigt redo då. Jag hade några år tidigare blivit vegetarian och just då var det så långt jag kände att jag ville gå. Jag tror också att jag tänkte att jag inte fick, att jag inte kunde. Jag ville inte utmärka mig, inte vara till besvär. Jag trodde nog att man var tvungen att vara på ett speciellt sätt för att vara vegan att jag helt enkelt inte var tillräckligt cool för att vara vegan.

Chips blev godare när jag blev vegan

Det var först flera år senare tankarna på att bli vegan kom på allvar. Jag hade under en period varit ganska oengagerad. Jag var vegetarian och det kändes självklart även om jag ibland fuskade och åt fisk och även om jag nästan helt hade slutat fundera över djurrättsfrågor. Så befann jag mig plötsligt i en livskris som tvingade mig att börja fundera. Tillsammans med en vän började jag försöka äta mer och mer veganskt, åtminstone hemma. Jag tänkte fortfarande att det var ett för stort steg att helt och hållet bli vegan. Men precis som när jag blev vegetarian över tio år tidigare kom det en dag då jag bara bestämde mig. När jag slutade äta kött hade jag under en period trappat ner köttätandet men egentligen aldrig tänkt att jag skulle bli vegetarian helt och hållet. Så en dag insåg jag att det inte kändes bra att göra det halvdant och så blev jag vegetarian och precis på samma sätt kom jag sedan också att bli vegan.

Jag tror att det är de där små fröna som gör det. En tanke som väcks och finns med under en period. En vilja att göra små ändringar och sedan är man plötsligt en dag redo och då känns det ofta helt självklart. Då är all tvekan borta.

För mig var det en kris som gjorde inverkan. Det var delvis på grund av att tankar kom upp till ytan och ställdes på sin spets som gjorde att jag till slut tog beslutet att bli vegan. Jag tror att det ofta är någon händelse i livet som inverkar på sådana beslut men det kan lika gärna vara positiva händelser. Att man träffar människor som gör inverkan, som väcker tankar, att man blir kär. Jag tror inte att det alltid måste vara stora händelser. Det kan vara små små vindpustar med små små tankar som tycks passera ganska obemärkt men som sedan växer sig större och leder fram till nya beslut.

Jag blir alltid glad när någon jag träffar börjar fundera över frågor kring att vara vegan. Det är fint att få så ett frö hos någon annan. Att få bidra till den där första tanken. Som när min vän reste norrut igen och bland det sista hon sa var att hon verkligen inte var sugen på att äta kött. Och även om hon när hon kommer hem ändå äter kött gör hon det med nya tankar och perspektiv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: