Hoppa till innehåll

Djurens rätt är djurens skydd

Djurrätt och djurskydd

Du kan inte tro på djurrätt utan att tro på djurskydd, men du kan tro på djurskydd utan att tro på djurrätt. 

Den första halvan av påståendet är ganska enkel. Om du anser att varje djur är en individ med egna rättigheter som kräver vår hänsyn och respekt, anser du med nödvändighet att detta djur bör skyddas från onödigt lidande och död. Hur ligger det då till med det omvända förhållandet?

Svaret avgörs naturligtvis av vilken betydelse vi lägger i ”djurskydd”. Idag speglar begreppet samhällets syn på djur som visserligen kännande individer, men fortfarande i princip rättighetslösa sådana. Vi ser hur djurskyddet ständigt blir alibi för att förneka individer ett värdigt liv med direkta rättigheter. Djurskyddet har blivit alibi för att förneka andra djur de mest elementära rättigheter som t.ex. ett naturligt beteende (i en naturlig miljö), att slippa övergrepp eller att dö för blott vår smaks skull.

Inom livsmedelsindustrin talar man därför om human slakt, om djur som har det bra; om kossor som belåtet betar på gränslösa ängar och grisar som åtnjuter en av världens bästa djurskydd… Det handlar förstås om trick för att vilseleda annars medkännande och kloka medborgare. Det finns inget humant i att objektifiera, att under största delen av året stänga in individer på minimala utrymmen, att systematiskt döda samma individer (under en timme slaktas t.ex. över 300 grisar bara i Sverige – varje gris en individ med individuella särdrag, känsel, intelligens och med en disposition för komplexa sociala sammanhang).

Djurskydd har å andra sidan kommit att bli reformvägen för att ge andra djur ett åtminstone drägligt liv. Det har blivit vägen för att långsamt förbättra villkoren för djuren vi utnyttjar eller vars existens vi hotar genom vårt sätt att leva. Ett fint exempel är den svenska djurskyddslagen som till sitt innehåll är mycket ambitiös. Tyvärr är den något av en papperstiger då det saknas effektiva kontrollinstrument. Djurrättsalliansens mycket omfattande (10% av branschen!), och modiga, avslöjanden av de skrämmande förhållanden som förekommer inom grisuppfödningen, visade på systematiska överträdelser. På deras kampanjsida konstateras ”…att det är helt normaliserat att grisar behandlas som okänsliga varor och att djurskyddslagstiftningen inte är mer än fina ord när ekonomisk vinst får styra”.

Djurskydd är ett begrepp som lätt reduceras till välvilja: Vi ”ger djuren något” för att de ska få det bättre. ”Vi tycker om djuren”. Resonemanget är falskt och bokstavligen fatalt. Det bygger på hybris – det är vi som skänker liv, meningsfullhet och glädje. Vi vet vad de andra behöver. Sanningen är att delar av mänskligheten ständigt väljer att förtrycka och har gjort det så länge att ordningen för en majoritet tycks fullständigt naturlig. En av förtryckets mest typiska instrument: Normalisering. Melanie Joy (professor i psykologi och sociologi) beskriver i sin förträffliga Why we love dogs, eat pigs and wear cows de tre N:en som utgör grunden för det hon kallar karnism, den ideologi, eller det system av idéer som ligger bakom köttätandet:

Normalt, Naturligt och Nödvändigt

När utgångspunkten är av det här slaget blir varje centimeter extra i buren, varje dag extra utomhus, varje liten förbättring en djurvänlig handling. Att exempelvis förbjuda långa djurtransporter anses vara en god handling. Djurskydd i sin mest korrekta betydelse borde vara synonymt med djurrätt och inte bygga på mänsklig överhöghet dold bakom välviljans fula mask. Jag är rädd att begreppet inte kommer äga någon rimlig innebörd förrän en majoritet medborgare förstår hur deras köttätande faktiskt är ett val med ödesdigra följder – hur väl de än döljs.

4 kommentarer Kommentera
  1. Skitbra skrivet!🙂 Är så jävla trött på det där tjatet om att vi ha världen bästa djurskyddslag, att djuren mår så jävla bra och att dem mördas ”humant”. ÄH – NEJ? Hatar djurskyddstänket när det inte sträcker sig längre än till det idiotiska begreppet ”humant”…

    27 juni, 2012
    • Tack. Ja det kan vara mycket frustrerande att höra den där märkliga (moraliska) resignationen. Det visar med all önskvärd tydlighet hur impregnerat medvetandet (och därmed språket) kan bli av en i grunden destruktiv ideologi som normaliserats.

      Jag måste samtidigt passa på att säga att jag tog mig en titt på din blogg. Fna grejor! Definitivt inte sista gången jag besöker den – keep up the good work!

      27 juni, 2012

Trackbacks & Pingbacks

  1. Tar du det röda eller det blå pillret? |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: