Hoppa till innehåll

Djurrätt och människovärde

Gris

Idag kom ett bokpaket med posten. När jag packade upp Eternal Treblinka: Our Treatment of Animals and the Holocaust – en bok som utforskar paralleller mellan anti-semitismen och hur människan idag behandlar djur – flyter minnesfragment upp till ytan.

Minnena härstammar från det sena 90-talets djurrättsdebatt (i sina bästa stunder kunde den åtminstone likna en debatt). Jag minns hur djurrättsrörelsen anklagades för att förminska det mänskliga värdet. En riksdagsledamot (var det möjligen från KD?) menade att djurrätt ”devalverar människovärdet”. Just så uttryckte han det. Djurrätt devalverar människovärdet. Om vi, tycktes han mena, börjar ge djur rättigheter står vi snart på ett sluttande plan som ofrånkomligen kommer leda till att vi behandlar människor som djur.

Argumentet har förekommit i lite olika tappningar, men inte sällan tar det sig uttryck genom att djurs rättigheter ställs mot vissa utsatta grupper bland människor, exempelvis personer med funktionsnedsättningar. Samma argument finns även implicit i rädslan att jämföra det förtryck som idag pågår mor djur – speciesism – med det vi sett, och ser, i formen av exempelvis slaveri, sexism, och rasism.

Jag misstänker att denna rädsla bottnar i ett missförstånd. Jämförelserna handlar inte om att värdera lidande. Själva värderingen är i själva verket irrelevant. Vad vi gör är att jämföra mekanismerna bakom olika former av förtryck: Hur tänker vi när vi behandlar en viss grupp av individer på ett visst sätt? Hur rättfärdigar vi det?

För att ta sig rätten att döda och äta upp en grupp individer krävs det att vi blir ett ”vi” och att de andra ett ”dom”. Det krävs att ”moraliskt relevanta skillnader” konstrueras, gärna osynligt, bortom medvetandets horisont. Det mest effektiva förtrycket sker aldrig i öppen dager – det bygger på dunkla antaganden och sanningar som vi tar som ”självklara”, som aldrig ifrågasätts. I ett slags moraliskt falskmynteri produceras en världbild där förtrycket blir normalitet. Vi bevarar skickligt denna bild med hjälp av en vokabulär designad för att, medvetet eller omedvetet, förblinda: ”Nöjda kossor och grisar”, ”svenskt kött”, ”slaktdjur”, ”djurbesättningar” eller vad sägs om ”human slakt”…

Devalverar djurrätt det mänskliga värdet? Jag skulle vilja vända på frågan: Är det inte så att brist på barmhärtighet (och i förlängningen medkänsla) devalverar människovärdet? Om vi saknar förmågan att hysa medkänsla med andra individer med utvecklade kognitiva förmågor, som känner smärta, ångest, rädsla och stress – vart för det vår människosyn? Jag är benägen att instämma med Milan Kundera i hans Varats olidliga lätthet:

”Mänsklighetens avgörande moraliska test (det mest genomgripande, som ligger djupt förborgat för blicken) utgörs av dess relationer till de varelser som utlämnats åt den, nämligen djuren. Och det är här som människan lidit sitt största nederlag, ett grundläggande nederlag som har gett upphov till alla de andra. ”

Inga kommentarer än så länge

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: